Djurhållning

Det krävs särskilt tillstånd från bygg- och miljönämnden för att hålla nötkreatur, häst, get, får och svin eller pälsdjur och fjäderfä, som inte är sällskapsdjur, inom område med detaljplan. Observera att fjäderfän såsom hönor och tuppar, som vistas utomhus, inte räknas som sällskapsdjur.

Anledningen till att det krävs tillstånd är att det i vissa fall kan bli besvär för omkringboende som störs av djuren ifråga, t ex en tupps glada morgonrevelj.

Miljökontoret i Överkalix kommun har fått in klagomål på att avföringen från hundar inte tas omhand i Överkalix tätort, samt om katter som bland annat uträttar sina behov i sandlådor och repar lackeringar på bilar.

Som hund- och kattägare har du, enligt gällande lagstiftning, ansvar för att din hund/katt inte orsakar olägenhet.

Enligt 36 § förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges följande:

Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer.
Det är en husdjursägarens skyldighet att se till att djuret inte orsakar olägenhet. Bland annat ska en ägare plocka upp avföringen efter sitt husdjur.

Inom centralorten och på Tallvik finns hundlatriner utplacerade.

Karta över hundlatriner Överkalix (Bränna-Tallvik)

I områden där många människor rör sig, exempelvis i tätorten och gång- och cykelvägar, är det självklart att avföringen måste samlas upp. Katt- och hundbajs i sandlådor och andra olämpliga platser medför olägenheter för människors hälsa eller miljön.

Tänk även på att du som pälsdjursägare ska ta hänsyn till att många personer är allergiska och kan uppleva stora obehag redan av små mängder hår!

I Lag (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter anges i 1§:

Hundar och katter skall hållas under sådan tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.
Att ha uppsikt över vad ens husdjur gör är en självklarhet. En hund som skäller under längre perioder eller med täta intervall kan anses orsaka olägenheter för människors hälsa.

Lagen om tillsyn över hundar och katter ingår inte i Bygg- och miljönämndens tillsynsansvar, utan hanteras av polismyndigheten.

I djurskyddslagen finns bestämmelser om hur djur ska hållas och skötas. Dessa bestämmelser kompletteras genom djurskyddsförordningen, olika föreskrifter samt allmänna råd.

Djurskyddslagen gäller för djur som hålls i fångenskap, till exempel lantbruksdjur, sällskapsdjur, tävlingsdjur, djurparksdjur och försöksdjur. En grundläggande bestämmelse i lagen är att djur ska behandlas väl och skyddas mot sjukdomar och onödigt lidande. En annan är att de ska ha möjlighet till ett så naturligt liv som möjligt.

Jordbruksverket har det övergripande ansvaret för att upprätthålla och utveckla djurskyddet i Sverige. I uppdraget ingår att samordna och vägleda länsstyrelsernas djurskyddsarbete.

Vanliga förfaranden för avlivning av häst är på veterinärklinik, varvid kliniken kan erbjuda omhändertagande av hästkroppen, eller att hästen hämtas av exempelvis Svensk Lantbrukstjänst AB för destruktion. Annan vanlig hantering är på slakteri, vilket möjliggör att hästen efter döden används som livsmedel.

Om ni inte önskar användning av dessa vanliga förfaranden existerar alternativet att själv gräva ner hästen. Vid nedgrävning av häst gäller kommunens anvisningar.

Ränta och andra slaktbiprodukter som uppstår i samband med jakt av vilda djur får normalt lämnas kvar ute i skogen.

Miljölagstiftningen måste dock följas, vilket bland annat innebär att slaktbiprodukterna inte får lämnas på olämpliga ställen där det kan leda till olägenheter och/eller kan komma att betraktas som nedskräpning.

Miljökontoret vill därför upplysa Er om följande:

• Slaktavfall får inte lämnas i närhet till bebyggelse och arbetsplatser.
• Lämna inte slaktavfall nära stigar och andra platser där allmänheten vistas.
• Tänk på att slaktavfall kan locka till sig exempelvis flugor, fåglar, räv och björn.
• Tänk även på att slaktavfall kan leda till olägenheter i form av dålig lukt ifall det lämnas i närhet till bebyggelse m.m.

Om man i samband med urtag och uppslaktning upptäcker att djuret kan misstänkas vara infekterat med sjukdomar som kan överföras till människor eller djur måste djurkroppen inklusive samtliga slaktbiprodukter tas omhand i enlighet med biproduktsförordningen.

• Kontakta i första hand SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) för att få reda på vad som måste göras.
• Även jordbruksverket har vägledande information i ämnet.