Here you can choose in which language you would like to read our website.

Please note that Överkalix Municipality uses Google Translate when translating content on this website to your preferred language.

This means that not all translations always are accurate.

Strandskydd och strandskyddsdispens

Strandskydd och strandskyddsdispens

Strandskyddet kom till på 1950-talet för att förhindra en överexploatering av stränderna och bevara allmänhetens tillgång till stränder och vatten för friluftsliv. Det utvidgades 1994 till att också skydda stränderna på grund av deras stora betydelse för den biologiska mångfalden

Strandskydd

Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet, som inte ska missgynnas av exempelvis stängsel, murar, bryggor, golfbanor eller byggnader.

Strandskydd gäller vid alla kuster, sjöar och vattendrag, oavsett storlek. Det skyddade området är normalt 100 meter från strandkanten såväl på land som i vattenområdet och omfattar även undervattensmiljön.

Inom ett strandskyddsområde får till exempel inte nya byggnader uppföras eller ändras så att de får nya syften. Inga andra anläggningar eller anordningar får utföras som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt, eller som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.

Strandskyddsdispens

Kommunen kan av särskilda skäl bevilja strandskyddsdispens. Dispens kan ges, till exempel, om den berörda marken redan används som tomt.

Kommunen kan fatta beslut om att upphäva strandskyddet i en detaljplan förutsatt att det finns särskilda skäl och intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset.

Det finns sex särskilda skäl för dispens från strandskyddet enligt Miljöbalkens 7 kap 18c §:

  1. Den aktuella platsen är belägen på redan ianspråktagen mark. 
  2. Den aktuella platsen är avskuren från stranden av till exempel en järnväg eller större väg och saknar därför betydelse för allmänhetens friluftsliv. 
  3. Anläggningar som måste ligga vid vattnet, det kan vara båthamnar, bryggor, pirar med mera. Sådana bör dock inte uppföras inom områden med stort rekreationsvärde eller om djur- och växtlivet påverkas på ett icke acceptabelt sätt. Samlokalisering bör eftersträvas. 
  4. Det avser ett område som behövs för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen kan inte ske utanför området. 
  5. Det avser ett område som behöver tas i anspråk för att tillgodose att angeläget allmänt intresse som inte kan ske utanför området. 
  6. Det avser ett område som behöver tas i anspråk för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse.

Ianspråktagen mark

Ianspråktagen mark innebär ofta en etablerad tomtplats eller hemfridszon runt en enskild bostad. Det kan också vara ett område som är ianspråktaget för andra ändamål, till exempel ett industriområde eller en campingplats. Avgörande är att området inte längre är allemansrättsligt tillgängligt.

Platsen avskild från stranden

Om en plats är avskuren från stranden genom en större väg, järnväg eller motsvarande, och därför saknar betydelse för allmänhetens tillgång till stränder, kan detta utgöra ett särskilt skäl för dispens.

Men sådana platser kan ibland ha ett stort värde för till exempel rastande trafikanter. Avskärande vägar och liknande är därför inte ett särskilt skäl per automatik. En mindre väg anses vanligen inte ha någon avskärande effekt.

Ett område kan trots att det är väl avskilt från stranden vara av stor betydelse för växt- och djurliv och allmänhetens tillgång till strandområden, det kan till exempel röra sig om viktiga lokaler för hotade arter.

Slänter, branter och höjdformationer som gör strandkanten svår att nå räknas inte som avskärande i relation till strandskyddets syften. Sådana formationer kan tvärtom ofta ha ett särskilt värde, till exempel som utsiktspunkter.

Anläggningar vid vatten, i vissa fall

Vissa typer av anläggningar är till karaktären sådana att de måste ligga vid vatten, det kan gälla båthamnar, pirar, bryggor, båthus med mera.

Restriktivitet krävs vid dispens för enskilda byggnader eller anläggningar som tar i anspråk ett allmänt tillgängligt område. Anläggningarna eller anordningarna bör inte lokaliseras till områden med stort rekreationsvärde. Möjligheter till samlokalisering av till exempel bryggor och båthus bör tas till vara, och en fri passage måste lämnas.

Utvidga en pågående verksamhet

Det kan till exempel vara en hamnanläggning som inte kan expandera utanför strandskyddat område. Att det avser en verksamhet innebär att det inte kan vara frågan om byggande av bostäder.

Angeläget allmänt intresse

Det kan till exempel vara åtgärder som tillgodoser kommunens behov av tätortsutveckling, olika typer av infrastrukturanläggningar, anpassning av miljön för bättre tillgänglighet för funktionshindrade eller åtgärder som betingas av frilufts-, naturvårds-, miljövårds- eller kulturhistoriska intressen.

Andra mycket angelägna intressen

Ett mycket angeläget intresse innebär mycket speciella omständigheter som är mer eller mindre unika till sin karaktär. Det kan vara både allmänna och enskilda intressen, men tillämpningen bör vara särskilt restriktiv när det gäller enskilda ärenden.

Hänsyn till växt- och djurlivet

De skäl som räknats upp ovan utgår huvudsakligen från de allemansrättsliga värdena. En dispensprövning ska också alltid omfatta den påverkan åtgärden får på växt- och djurlivet. Om de biologiska värdena påverkas på ett sätt som inte kan accepteras ska dispens inte ges, även om något av skälen ovan kan åberopas.

Vad är inte särskilda skäl?

I många beslut där dispens har beviljats, anges som enda motiv att åtgärden inte påtagligt försämrar allmänhetens tillträde till området och att växt- och djurlivet inte påverkas påtagligt. Detta är inte sådana särskilda skäl som avses i miljöbalken, utan en förutsättning för att dispens ska kunna medges, om det dessutom finns särskilda skäl.

Att området sällan eller aldrig besöks, att stranden är otillgänglig eller i övrigt olämplig för bad och friluftsliv, tas i miljöbalkspropositionen upp som ett vanligtvis ogiltigt skäl för dispens.

Personliga skäl, som till exempel återflyttning till gamla hemtrakter eller en önskan om att bosätta sig nära resten av sin familj, räknas inte heller som särskilda skäl.

Fri passage

Det ska alltid finnas ett område som behövs för att säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet mellan strandlinjen och byggnaderna eller anläggningarna. Detta gäller dock inte om en sådan användning av området närmast strandlinjen är omöjlig med hänsyn till de planerade byggnadernas eller anläggningarnas funktion. Ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet ska inte omfatta den fria passagen. Att fri passage lämnas är inte ett skäl att ge dispens.

Passagen bör anpassas för syftet. För rekreation och friluftsliv är det viktigt att den fria passagen inte bara består av smala kommunikationsstråk utmed strandlinjen utan i sig är områden som i storlek gör dem lämpliga för ändamålet. Utformningen av den fria passagen är av stor vikt. Vid mer sammanhållen bebyggelse kan den fria passagen utformas som ett parkstråk. Vid mer gles bebyggelse, som enskilda hus, bör hänsyn tas till det lokala landskapet och strandens utseende. För det rörliga friluftslivet bör den fria passagen hållas delvis fri från vegetation för att säkra en framkomlighet. Ju smalare passagen är, desto tydligare bör gränsen mellan privat och allmänt vara utformad.